AliciaK

Ibland undrar jag hur en människa kan vara glad.
Om man inte varit på botten, hur vet man då hur riktig glädje är?
Om man inte varit glad, hur vet man då vad glädje är?
Om man inte varit ledsen, hur vet man då vad ledsen innebär?
Förlåt mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva.

" It takes some bad for satisfaction " - jason mraz

Är det bara jag som älskar att sitta på ett café och se på människor och försöka läsa av dem?
Att bara försöka läsa av märkena i ansiktet. Dom berättar olika historier.
Alla ärr på kroppen. Om dom ler eller inte. Vad dom tänker. Hur dom tänker.
Tänker dom på att jag ser. Tänker dom på mig. Jag vet inte.
Dom vet inte att jag tänker detta heller. Förutom nu när jag skriver ner det.
För er. Där går en äldre man, hur såg han ut när han var ung?
Vad är hans livshistoria? Jag vet inte om han har förlorat någon nära.
Jag ser bara fasaden. En fasad. Är det allt vi är?

Detta låter nog väldigt konstigt. Men jag är ganska messed up i hjärnan också.

Har spelat alfapet.. haha.. det gör jag och mina systrarna hela dagarna.
Mamma har även börjat med det nu också.

Lärde nyss Valtis att man ska äta insekter, haha.
Och nej det är inte min katt, utan min systers !
Hon har bott här i några dagar under flytten till hennes nya lägenhet.

Jag och carro försökte laga kyckling med ris och currysås idag.
Det blev jätte äckligt. Är fortfarande sugen på något.. kanske kan baka?
Haha klockan är typ halv tolv..

NÄR BÖRJAR SEX AND ThE CITY?!?!?! MÅSTE KOLLA VÄNA
NUUU½!U"QOeHEJDDÅÅ

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Nu är klockan ca 4 på morgonen.
Jag känner ett brus i kroppen av stillhet.
Det är bara jag. Bara jag i hela världen.
Eller åtminstonde i detta rum.

Det känns som att sova.
Fast drömmen är verklig och tråkig.

Har suttit och skrivit med en fin kille nu inatt Kerim.
Vi har pratat lite om livet, hur det är att leva.
Han var djup. Det kände jag från första början.

Gud vad många rutor jag har i skinnet på handen.
Kan inte hitta en enda hel kvadrat.

Vad är det för mening att sova?
Vad är det för mening att vara vaken?

Mina fingrar ömmar från att ha spelat på min gitarr, som är full av damm.
Och från att ha öppnat skalet till nötterna.

Nej nu ska jag gå och filosofera någon annanstans.
Sleep tight

Jag vet att jag kan sluta nu. Jag kan om jag bara vill.
Jag vet inte om jag vill. Det berör mig inte längre. Det har gått för lång tid.
Jag börjar sakta hitta tillbaka till mig själv. Jag har lärt mig med tiden.
Jag lär mig flyga. Men lika snabbt går mina vingar av, gång på gång.
Jag drömmer om en framtid som glömmer. Men då skulle allt jag gjort varit slöseri av tid.

Jag försöker komma i balans. Det är lika bra att stirra tillbaka.
Jag ska inte bara vända mig om denna gång. Nu ska jag stå stark på mina egna ben.
Och jag ska försöka säga min åsikt istället för att behålla det i hjärtat tills det tyngs ner.
Men det är så svårt i vårat samhälle. Allt är svårt här i livet, jag vet.

Men en sak som ni inte fattar är att när jag skriver dom här texterna
,så vill jag inte att ni ska skriva typ " finns där " osv.
För ingenting av det här ändrar den jag var innan.
Ingenting. Det är bara det att jag inte talar högt om det. Fortfarande samma människa.

Och jag vet att just du, är så mycket bättre än du tror. Se inte ner på dig själv.

Calm down
Deep breaths
And get yourself dressed instead
Of running around
And pulling all your threads saying
Breaking yourself up

If it's a broken part, replace it
But, if it's a broken arm then brace it
If it's a broken heart then face it

And everything will be fine
Everything will be fine

Jag saknar dig, och ja det gör ont i själen.

Fobier?

Min fobi är
Fjärilar
Kan knappt skriva ordet utan att känna en rysning i nacken.
Fjärilar är det absolut värsta som finns.
På sommaren när det kommer in små äcklicka nattfjärilar får jag paniiiiiiiiiiiiiiiiiiiik.
Kan springa ut ur rummet och hoppa och borsta bort fjärilen som enligt mig sitter överallt på mig ,
fast det är ju såklart psykist. Och jag måste döda den.
Så jag går omkring med en tidning som en jägare .Tänk er en tjej i t-shirt, uppsatt hår i en slarvig tofs,
med ögon stora som pingisbollar som hoppar omkring som en grottmänniska
för att få syn på äckel fjärilen, och när jag gör det hoppar jag tillbaka.

Yeah, that's me.

Och ljudet av deras vingar som slår mot varandra eller fastnat i en lampa är bland det värsta. Så det är kanske det ända bra med vintern, att man slipper dom.

Godnatt på er!