Here I Am
Jag är så rädd för att be om hjälp.
Jag vet inte varför. Jag vet inte vad jag behöver hjälp med.
Jag har varit ledsen så länge nu, i så många år.
Utan att ha vetat om det. Eller jag har inte brytt mig om det.
Jag vet inte vad det beror på. Kanske alla är ledsna hela tiden.
Sådana som vi med lyckan mitt i sorgen.
Jag vet inte skillnaden på känslor längre.
Brinner inte för något. Jag har slutat att sjunga.
Jag känner inte att jag vill göra något. Förutom en sak, och det får jag inte.
Jag vill drömma, hela tiden.
Drömmarna är min verklighet.
Jag mår bra ibland.
Eller jag vet ju inte vad bra är längre. Är förvirrad.
Nu när jag var sjuk fick jag väldigt mycket tid över att tänka.
Tänka på saker som är viktigt här i livet. Ingenting.
Har blivit deprimerad nu igen. Har gått ned några kilo i vikt också.
Det är första gången i hela mitt liv jag inte känner någon passion.
Vill sitta i fängelset. Hela mitt liv.
För jag är redan en fånge.
Fånge i en 15 årig kropp. Mitt sinne är så mycket äldre.
Ni förstår inte hur frustrerande det är att inte kunna
göra det man vill göra pågrund av att man inte är 18 år.
Koma. Där har vi det.
Koma vill jag hamna i. I några år framåt.
Och kom inte och smöra nu.
Även fast ni " finns där " så bryr jag mig inte.
Inte så länge jag inte finns här.
Inte längre. På ett tag.
Förstör inga minnen, ni vill inte se mig såhär.
Vad är det du vill göra men inte får?
Jag tror att sluta att sjunga är ett misstag
Jag vill inte låta smörig nu som du skrev att man inte skulle.
Men för nåt år sen kännde jag också dendär känslan att jag inte kände för att göra något, att inte ha passion för något. Det var jävligt jobbigt och jag tror jag förstår lite hur du känner. Jag ville inte dansa, inte umgås med vänner, åka på spelningar, ja allt dedär jag älskade. Men de försvann sakta men säkert efter ett tag. Ge inte upp hoppet bara. <3 ily.
jag vet hur det känns. tro mig.
Men ge inte upp! Sluta inte drömma, sluta inte leva!!
du är 15 och om några år kan ingenting stoppa dig. Inte nu heller. De enda som stoppar dig är du själv. Lev livet, Alicia! :)
Fortsätt fundera och tänka, skriva och ta tillvara på saker du inte kommer kunna/vilja göra om några år
Förändring kommer alltid inifrån, kämpa vidare
Man måste låta sig själv vara ledsen också. Eller förvirrad. Eller tom. Eller ingenting. Eller vad man nu känner att man vill vara.
Vad som än händer, så måste man komma ihåg en sak. Det kommer bli bättre. Oavsett vad. Oavsett hur det är nu. Det kommer att bli mycket, mycket bättre. Till och med jag tror på det. Trots allting, så tror jag på det. För jag vet att det är så.
Och nu är det liksom så för oss båda. Nu gäller det bara att vara. Att leva. Överleva. En tid. Tills det blir bättre. Tills vi är ok igen. Man kan säga att vi bara sitter och väntar på bättre tider. Men det är inget fel med det. Inte alls.
Och så som jag älskar dig, så finns det ingen annan som älskar någon. För du är min. Och jag står här. Bredvid dig. HWH.
´Är det sant det du skrev! Att du inte vill sjunga längre och allt det där andra! Det får inte vara sant! :,(
Är det sant det du skrev! Att du inte vill sjunga längre! Det får inte vara sant! :,(
Inte roligt att läsa att du mår dåligt. Du vet att du kan prata med mig om allting. Jag ska försöka hjälpa dig bara du pratar med mig. Snart är du 18 år och då får du bestämma vad vill göra. Tiden går så fort. Många kramar mamma.
Glömde säga: Gillar bilden! Den är fin! :D
